Abraham ses som grundaren av judendomen. Han föddes i Irak (dåvarande Ur) ca år 1800 före Kristi födelse.
När Abraham växte upp var det ovanligt att dyrka endast dyrka en gud, vilket också var orsaken till att Abraham och hans föräldrar initialt dyrkade många gudar. Abraham började dock fundera på vilken gud som skapade allt, vilken gud som var mäktigast av de alla. Han fick då en uppenbarelse från den "största" guden med en uppmaning att han skulle ta sig till Kanaans land (nuvarande Israel). Gud lovade honom även Kanaans land om han och hans anhängare följde guds lagar.
Under en stor hungersnöd flydde Abrahams ättlingar i Egypten och efter cirka 400 år utgjorde släkten en stor del av folket i Egypten. Farao som såg Israels folk som ett hot försökte sätta dem i slavarbete, men Gud såg folkets nåd och hörde deras böner. Han skickade ut folket ur Egypten under ledning av Moses.
Under vandringen till Kanaans land gav Gud Moses de tio budorden inristade på stentavlor vid berget Sinai.