Den primära uppgiften hos ett tak är att skydda den byggnad som finns under taket, de boende under taket (t.ex. människor eller kreatur), samt inventarier under taket. Det som taket primärt skyddar mot är påverkan från vind och nederbörd, samt ibland även att samla upp regnvatten från nederbörd för eventuell senare användning.
Tak kan ofta ha väldigt många olika former, och vara tillverkat av väldigt många olika material. Det är faktiskt så att materialet för både takstommen och den yttre takbeläggningen kan variera.
När man skall bygga ett hus brukar det första man bestämmer vara takets form. Detta då oavsett vilken beläggning eller stomme man väljer att använda, så är det ändå takets form samt vilket typ av tak man använder som är det första som folk lägger märke till vid visuell inspektion av huset. Värt att tänka på är att det ofta är väldigt svårt att ändra takets form i efterhand, men takbeläggningen brukar alltid gå att byta ut vid ett senare skede.
Bjälklagstak är ett tak som är platt eller lutande i ett plan, som för det mesta har byggts upp med betongbjälklag (eller träbjälklag).
Ett valmtak lutar i samma vinkel mot husets alla sidor. Denna typ av tak har en nock, och ger ofta en lite mer behaglig framtoning. Dock kräver den fler skarvar i taket, och ökar därmed risken för att drabbas av exempelvis vattenläckor och fuktskador. En fördelen med ett valmat tak är dock att påverkan av vinden på taket blir något mindre.
Tälttak liknar till viss del valmtak, men de fyra triangulära taksegmenten i ett tälttak möts istället som en spets, och taket har därför ingen nock på samma sätt.
Ett mansardtak är ett typ av valmat tak, där taket är brutet på takets alla sidor.
Säteritaket liknar valmtaket genom att det lutar mot alla sidorna, men det lutar inte hela vägen upp till nock. Istället övergår taket på kortsidorna till en vertikal vägg den sista biten. Förr i tiden visade säteritaket om gården var befriad från skatt, det vill säga om den var en så kallad frälsegård.
Valvtak är uppbyggda av valvelement, vilka täckts med takbeläggning av något slag. Valvtaketet har en mjuk och mycket för ögat behaglig form, utan några skarpa kanter.
Pulpettak är ett tak som endast består av en enda lutande yta, likt en pulpet.
Ett skärmtak är ett tak som går ut från en vägg för att exempelvis ge skydd utanför en dörr eller en port, utan att för den sakens skull ha direkta väggar vid dess sidor.
Sågtak finns ofta på stora fabriker, och består av flera pulpettak som har staplats på varandra. Tanken är att vattnet vid nederbörd skall rinna ner i dalar mellan takdelarna. För att sedan antingen föras vidare genom takbrunnar placerade mitt på takdalarna, eller via stuprännor som placeras i kanten på taket.
Några andra former av tak är sadeltak, hjälmtak, korstak, takbrunn, kupoltak, kägeltak, motfallstak, plantak, terrasstak och torntak.
När det kommer till takbeläggning för yttertak så har de typer som är populära för stunden skiftat en del, dels med modet men även beroende på vilka nya material som har ploppat upp. Tidigare var t.ex. vasstak det som gällde i Sverige för mindre stugor, medan det på senare tid har blivit så att betongpannor eller plåttak har blivit mycket vanligare.
Ett grönt tak kallas ett sådant tak som består av levande växtlighet, vilket i grunden består av ett tunt jordliknande lager där gräs växer. Gröna tak har många positiva fördelar, och faktiskt väldigt få direkta nackdelar.
Spåntak var mycket vanligt på finare byggnader förr, innan teglet gjorde sitt intåg och började användas. Ett spåntak består av många spånor som spikas fast, där alla spånor skall ha samma dimensioner. Spånorna skall läggas om lott, och är normalt ca. 10 till 15 cm breda och ca. 30 till 50 cm långa.
Tegeltak är i princip tillverkade av lera, som har formats till enkupiga eller tvåkupiga tegelpannor. Tegeltak var en helt dominant typ av tak fram till dessa att tagelpannor av betong började ploppa upp, så kallade betongpannor, vilka blev vanliga under 1970-talet.
Skiffertak består oftast antingen av glimmerskiffer eller lerskiffer. Skiffret som används till tak är segt och rent, detta gör att det även går att slå spikar genom det. Ett skiffertak är dock inte 100 % tätt, vilket innebär att det rekommenderas att man använder underliggande takpapp
Sten kan också fungera utmärkt som takmaterial, men det kräver väldigt stabila och starka takstommar på grund av vikten hos sten.
Den korrugerade takplåten kallas ibland även sinusplåt efter dess form som liknar en sinuskurva (eller cosinus om man vill det). Denna typ av tak är mycket billig, och används framför allt på ladugårdar och förrådsbyggnader.
Eternit vare ett mycket tåligt och praktiskt material som användes frekvent fram till ungefär 1970-talet, både som tak- och väggbeklädnad, på grund av dess lättarbetbarhet. Tyvärr visade det sig att eterniten är mycket hälsofarlig, och tyvärr har många hus ännu fortfarande kvar eternittak och eternitväggar.
Betongtegelpannor gjuts av betong och har till viss mån ersatt lerteglet. Betongteglet har en lång livslängd, och är mycket tåligare jämfört med vanliga tegelpannor av lera.
Några andra typer av takbeläggningar är torvtak, glastak, takpapp, aluminiumplåt, plasttak, koppartak, stråtak och vasstak.
När det kommer till taket finns det många begrepp och detaljer utöver takstommen ochDet finns flera begrepp och detaljer på ett tak som kan vara bra att känna till.
Takbrunnen är att slags avlopp, som sitter i taket och som avleder vatten från ett större plant tak.
Ett takfönster är ett fönster som sitter integrerat i taket, och därmed även har samma lutning som taket.
En takkupa kallas den lilla utbyggnad av ett snedtak, där man har placerat ett vertikalt fönster. Takkupan kallas ibland även för vindskupa.
Takfall kallas det område där taket lutar.
Läkten är en tunnare ribba, som placeras ovan på takstommen (ofta direkt ovanpå takpappen). Syftet är att se till att det finns luft mellan takpannor och takpapp, och samtidigt även att hålla kvar takpannorna vid dess klackar.
Takfoten är den del av taket som går ut och sträcker sig utanför väggen. I snörika trakter brukar takfoten vara särskilt lång, just för att säkerställa att fönster och dörrar skall gå att öppna. Takfoten kan ibland även kallas takskägg och taksprång.
Taklaget är hela den delen av ett tak som är bärande, och består ofta av takstolar, takpanel och taknock. Taklag kallas ibland också för takröste eller takstomme.
Taknocken kallas den högsta delen av ett tak, där två takfall möter varandra. Tacknocken kallas ibland även för takås.
Takstol är en benämning för de byggelement som är den bärande konstruktionen av ett tak. Ett tak består av många takstolar, som ofta placeras parallellt med varandra. Ett vanligt standardavstånd som används mellan takstolarna är 120 cm
Vindskivan är en skiva menat att skydda den yttersta delen av taket, så att inte vinden ska kunna få grepp och lyfta takpannor eller takplåt. Vindskivan kallas ibland också för vindskida.
Några andra begrepp som kan vara bra att känna till när det kommer till takets detaljer är hängränna, stuprör, golvbrunn, gavelsprång, takpanel, takränna, taksparre, takspegel, takryttare och takstege.
Taktegel som sig började användas omkring tusen år före Kristus i Kina, och man har även hittat spår efter taktegel i antikens Grekland. Till Sverige kom taktegel omkring 1180 efter Kristus, efter att då ha använts som tak på de första klostren.
Det tidigaste typerna av tegelpannor fogades samman med hjälp av murbruk, men senare gavs tegelpannor en form som gör att de istället kunde hållas kvar av varandra. Det finns många olika former av taktegel, med namn som oftas förknippas med dess form.
Denna form av taktegel består av rundade halvcylindriska tegelpannor, som sedan läggs med den konkava sidan uppåt. Skarvarna mellan tegelpannorna täcker man sedan med en annan tegelpanna, som istället har den konvexa sidan uppåt.
Enkupiga tegelpannor kom till genom att man kombinerade två tegelpannor från munk- och nunneteglet. Det enkupiga teglet har en klack som ligger mot en underliggande läkt, men även mot en intilliggande tegelpanna.
Har till skillnad från enkupigt taktegel två "vågor", och är ofta även lite större en enkupigt tegel.
Som det låter så är trekupigt tegel en form av enkupigt och tvåkupigt, men har istället tre "vågor". Detta är dock inte en så särskilt vanligt förekommande typ av taktegel.
Fjälltegel är en taktegel som liknar fjällen på en fisk, och är utformade som platta rektangulära tegelpannor som sedan placeras på takläkten. Fjällteglet läggs på ett sätt så att varje ny rad av takteglet förskjuts en halv tegelpanna. Fjälltegel kallas ibland också för spåntegel.
Till nocken på ett tak använder man speciella nockpannor, som ibland även kan spikas fast. Det finns också nockpannor för tak som har en delad Y-nock eller X-nock.
Om du behöver hjälp med ditt tak och letar efter en bra takläggare kan vi tipsa om sajten Tak.nu, som listar alla takläggare i Sverige och gör det möjligt att bläddra och söka bland dem på ett mycket enkelt sätt!